Det är många mil – tåg eller bil?

Pappa, är vi inte framme snart, pep minstingen på baksätet. Det var då han visste att det skulle bli en lång dag. Mycket lång. De hade inte ännu inte passerat Landskrona på resan från Malmö till Stockholm, och började ungarna gnälla redan efter tre mil, så skulle det kräva många stopp på vägen. Men var katten stannar man på en motorväg? Varje stopp skulle ju kräva att han svänger av från motorvägen och det skulle förlänga resan en hel del.

Han hade räknat med en körtid på styva sex timmar, och med avresa vid 8-tiden på morgonen borde man vara framme vid hotellet vid tvåsnåret. Om inget oförutsett inträffade. Som exempelvis flera extra stopp än det han hade planerat vid Gränna. Men nu skulle det nog krävas flera avbrott.

I närheten av Ljungby märkte han att det var något fel på bilen. Visserligen hade den rundat 10 000 mil, men motorn brukade aldrig bli så varm. Undrar om det inte finns en bilverkstad i Skärholmen, tänkte han. Då kan bilen kollas där medan familjen bodde på hotellet vid Kungens Kurva lite söder om Stockholm.

Han hade räknat ut, att det skulle vara mest praktiskt att bo lite utanför stan och i stället ta tunnelbanan till centrum. För dels ville han inte betala biltull för att köra in i city. Och han visste hur hutlöst dyra parkeringsavgifterna i Stockholm är, om han till äventyrs skulle ha tur att hitta en ledig plats. Hans senaste besök med bilen i city var ingen direkt succé. Parkeringsvakterna är nämligen nitiska. Det upptäckte han nämligen.

Det blev flera stopp på resan norrut. Dels för att barnen skulle hålla sig i ro, dels för att motorn behövde kylas av. De planerade sex timmarna blev nästan nio innan man trötta, svettiga och smågriniga kom fram. Familjen lastades av vid hotellet och därefter gick färden till bilverkstan, som fick ta hand om en trött och varm bil.

När han kom tillbaka på hotellet plockande han fram sin läsplatta och sökte på tågbiljetter. För nästa gång skulle familjen åka tåg. Det hade han bestämt sig för.